annahl

Somliga säger att de njuter bäst av godis om de bara har lite som de sakta äter. Men för oss vanliga dödliga så blir det mer pina än njutning. Man blir nervös, näst intill stressad. Man vet att man måsste planera sitt ätande, annars tar det slut för fort, och då är man ju lika jävla fettberoende som för en kvart sedan. Har man dock en så pass stor mängd fett att man vet att man kommer klara av helgens mål (att ha mer transfetter än blod i venerna), då känns det däremot underbart.

Det gäller dock att ha en karaktär i klass med Anders Eklund på en förskola, och inte glömma bort smakfaktorn, för då kan det gå illa. Om du någon gång studerat ett riktigt praktfetto som äter chips eller dylikt så har du säkert märkt att personen i fråga är som i trans, maniskt pressar in näve efter näve efter näve. Det är som om de njuter av att få pressa ner enorma mängder föda i sina flottiga käftar. Smaken verkar inte spela någon som helst roll för våra vänner med ”kraftig benstomme”, det är mängdens makt som regerar! Kvantitet före kvalitet helt enkelt.

Så gott folk, fortsätt njut av mängder med fett men glöm för fan inte smaken!

I dagens samhälle gäller det att kunna roas av lite om man inte vill gå under av den svenska mentalitetens närvaro när man vandrar längst gatorna. En sak som definitivt är värt att vara uppmärksam på är när två hundägare och deras hundar möts. Helst ska båda ägarna vara av de senare årgångarna. Hundras spelar mindre roll för humorfaktorn, men är det en nyfriserad pistagegrön pudel så höjer det såklart ribban en aning! När de två hundarna och deras ägare möts händer det ofta båda parterna vill hälsa. De äldre ägarna står på ca en meters avstånd och säger  nån artig hälsningfras. Hundarna, de kör upp plytet i varandrars arselen med detsamma.

Detta, vill såklart de lite mer pryda ägarna inte låtsas om utan rycker lite diskret i kopplet. Men hundarna, de ger sig inte. De gör allt för att få in nosen i den andres skrev och verkar det bra nog så börjas genast juckandes. Nu kan man tydligt se att de båda ägarna blir störda av sin hunds obscena beetende. Är det bara den ena hunden som är ”aktiv” så blir det ju extra pinsamt för dens ägare. Våldtäkt på öppen gata. Nu rycks det lite mer i kopplet och eftersom hundarnas umgänge är ett faktum så ytras ofta en kommentar, nått i stil med ”Men Ludde då, fy!” följt av ett nervöst skratt. Nu påbörjas det verkliga arbetet med att sära på det älskande paret, eller, förövaren och offret. Detta kan, om du har tur som vitttne till händelsen, sluta med att det blir ett sjuhelvetes trassel av kopplen.

Så, dagens tips: Var uppmärksam på hundmöten. De kan ge dig jusst vad du behöver efter en lång dag i den vardagliga tristessen!

Tänk dig en sån där dag då allt känns bra, även fast du till och med är på jobbet. Solen skiner, fåglarna kvittrar och det spelas bra musik på radion. Vid lunch äter du något du njuter ordentligt av och efter det är det inte långt kvar av arbetsdagen och en kväll framför en bra match på tvn och en och annan kall hägrar. Glad i sinnet är du på väg hem, när du plötsligt möter en söt liten unge, du hälsar glatt på det lilla flickebarnet. Men vad händer? Det ofattbara inträffar, hon mopsar upp sig! I en sådan situation finns det ju bara en sak att göra, strypa våldta och bränna upp.