annahl

Somliga säger att de njuter bäst av godis om de bara har lite som de sakta äter. Men för oss vanliga dödliga så blir det mer pina än njutning. Man blir nervös, näst intill stressad. Man vet att man måsste planera sitt ätande, annars tar det slut för fort, och då är man ju lika jävla fettberoende som för en kvart sedan. Har man dock en så pass stor mängd fett att man vet att man kommer klara av helgens mål (att ha mer transfetter än blod i venerna), då känns det däremot underbart.

Det gäller dock att ha en karaktär i klass med Anders Eklund på en förskola, och inte glömma bort smakfaktorn, för då kan det gå illa. Om du någon gång studerat ett riktigt praktfetto som äter chips eller dylikt så har du säkert märkt att personen i fråga är som i trans, maniskt pressar in näve efter näve efter näve. Det är som om de njuter av att få pressa ner enorma mängder föda i sina flottiga käftar. Smaken verkar inte spela någon som helst roll för våra vänner med ”kraftig benstomme”, det är mängdens makt som regerar! Kvantitet före kvalitet helt enkelt.

Så gott folk, fortsätt njut av mängder med fett men glöm för fan inte smaken!