annahl

- Vad är det för skillnad på ett barn från Sudan och en pingisboll?
- 12 gram!

Är det ett roligt skämt? Definitivt, påstår jag. Groteskt säger andra.

Får man skämta om allt? Och vad får man i så fall inte skämta om?
Tragiska dödsfall? Naturkatastrofer? Terrorattacker? Invandrare? Bögar? Judar? Familjemedlemmar? handikapp?

Vart går egentligen gränsen?

Det finns inget givet svar på det eftersom alla människor har sina egna ämnen som är lite känsligare än andra.
Ska man då visa hänsyn och undvika alla känsliga ämnen?
Ska man hellre vara tyst och finkänslig än att skämta eller skriva om ett ämne som kan tänkas uppröra folk?

Jag tycker inte det.
 
Då kan vi lika gärna starta en modeblogg precis som alla andra och berätta om den nya fina och helt moderiktiga gröna ulltröjan från Gina Tricot.

Tills den dagen då någon säger att det var det osmakligaste inlägg den någonsin läst. Hennes kusins kompis syster kvädes minsann av en ulltröja från Gina Tricot! Så det kan man verkligen inte skämta om!

Vårat senaste inlägg var en smula osmakligt, utan tvekan. Somliga skulle säga att det var rent idiotiskt. Det finns gränser för vad man kan skriva eller skämta om här i samhället. Dessa gränser tycker vi på AnnAhl om att tänja, bryta eller helt enkelt skita i. Resultaten är alltid lika intressanta och roliga.

Därför kommer vi på AnnAhl fortsätta med att bryta is i bloggvärlden genom politiskt inkorrekta inlägg! Alla som tar illa upp ber vi om ursäkt och undanbeder läsa våran blogg hädanefter (vilket många uppenbarligen fortsätter med ändå - mycket intressant!).

Eternally yours - AnnAhl

Rest in pieces..

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4246519.ab

Här om dagen satt jag och filurade lite över en folköl, då kom jag att tänka på en stad. Ni vet en sån där vanlig mellanstor svensk stad. Lagom stor för att ha en egen polisstation, ett gymnasium och ett litet centrum. En sån där stad där alla känner alla och man aldrig någonsin är riktigt anonym.

Staden i mina tankar var en gammal bruksstad där vardagarna flyter förbi i någon slags grå dimma och den enda anledningen till att man i huvudtaget står ut, är helgerna. Då lever staden upp och man samlas på någon av de lokala krogarna som faktiskt lyckats behålla serveringstillståndet. Där dricker man sig askalas och raggar på allt som rör sig. Och skulle man nu av någon oförklarlig anledning lyckas få hem en sängkamrat man faktiskt inte är släkt med, så är man automatiskt buksvåger med en hel stad. Grattis!

Det skulle egentligen kunna vara en trevlig liten stad, kanske till och med mysig.. Om det det inte vore för att den var så fylld av droger, självmord och gammal hederlig svensk avundsjuka. Men det är ingen som orkar ta tag i det, man kan på sin höjd anstränga sig tillräckligt mycket för att skriva en insändare i lokaltidningen. Men thats it.

 Politikerna gör vad dom kan, eller politiker och politiker.. Det är ju mer en hobby.. De flesta av dem gör det ju på sin fritid, brevid sina vanliga jobb. De sätter pliktskyldigt ihop en krisgrupp som kan trösta familjer och vänner till människor som mördat sig själva.

Men det är ju inte kul att vara politiker om det enda man får göra är att rensa upp bland drogträsket och deprimerade ungdomar så de lägger ännu en rondell till samlingen istället.

För pengar finns, tro inget annat! Men istället för att försöka göra något åt de problem som uppenbarligen finns, så lägger man pengarna på att fixa till fasaden. Man investerar i en ny bro (med en pissoar för flera miljoner, som åker upp och ner med hjälp av en kabel), ett nytt badhus, och en ny idrottsarena med luftstaket.

 Det är som att ha ett fuktskadat hus, men istället för att sanera det målar man om skiten.

Jag ställde ner min folköl och tog på mig jackan och gick ner till Starhotell, köpte öl till överpris och dansade till klockan var ett. För efter det blir det farligt att vara på stan, det har politikerna i min kära stad bestämt.